Söndag 22 februari 1998

Domaren som själv blev ett brottsoffer

KNIVHÖGGS AV BALETTMANNEN Den 10 november 1998 blev Erik Ternert knivhuggen på sin arbetsplats, Högsta domstolen i Stockholm. Han var nära att förblöda. Foto:URBAN ANDERSSON

”Efteråt trodde min tioårige son att jag skulle bli mördad om jag gick ut” Två knivhugg — och bara minuter från döden.
  I dag är Erik Ternert, 54, kanslichef på Högsta domstolen, tillbaka på jobbet.
  Men ärren på bröstet och halsen finns där, som en påminnelse.
  – Jag kommer alltid att bli påmind om det som hände, varje dag resten av mitt liv, säger Erik Ternert.
  I dag är det den internationella brottsofferdagen.
  Erik Ternert har mött många brottsoffer som domare i rättssalen.
  Måndagen den 10 november 1997 blev han själv ett brottsoffer. Ett offer för ett av de 1,2 miljoner brott som begicks i Sverige förra året.
  Som kanslichef på Högsta domstolen såg Erik Ternert det som sin plikt att ta emot mannen i balettrikåer, som så många gånger hade önskat träffa honom.
  Mannen ville diskutera ”principiella förhandlingsformer”, som han sa.
  Klockan 13.30 satte de sig i besöksrummet på nedre botten, mitt emot varandra vid ett skrivbord.
  – Jag hade aldrig begripit att det skulle kunna vara farligt, säger Erik Ternert.
  När mannen i balettrikåer under samtalet kastar sig fram över bordet och hugger honom i bröstet hinner Erik Ternert inte ens reagera.
  – Jag blev totalt överrumplad, säger han.
  Mannen springer runt bordet och hugger honom ännu en gång, i halsen.

”Det handlade om minuter”
  Erik Ternert rusar svårt blödande in på det angränsande kontoret, där sex kvinnliga anställda chockade tar hand om sin chef i väntan på ambulansen.
  – Det handlade om minuter. Jag hade tur, som befann mig tio minuter från Karoliska sjukhuset.
  Hustrun Gunilla och sonen David, 10, fick per telefon besked om vad som hänt.
  – Efteråt, när jag kommit hem, ville min son inte att jag skulle gå ut — han trodde att jag skulle bli mördad om jag gick ut.
  Erik Ternert höll på att förblöda. Under operationen fick han fem liter blod. I flera dygn svävade han mellan liv och död.
  Nu är han tillbaks på jobbet, i samma lokaler där överfallet skedde. Men i dag tar ingen längre emot personliga besök.
  Den vita skjortan döljer det 25 centimeter långa ärret på bröstet, på höger sida om halsen syns det andra ärret, cirka fem centimeter långt. Han har svårt att röra vänsterarmen och det ömmar fortfarande i bröstet.
  – Annars mår jag ganska bra, säger Erik Ternert.

Jobbigt att komma tillbaka
  – Men det är det värsta jag har varit med om. Alla runt omkring drabbas ju också, min familj, som inte visste om jag skulle överleva.
  – För de andra här på arbetsplatsen har det också varit jobbigt. De fick kristerapi efter överfallet.
  I två och en halv månad var Erik Ternert sjukskriven. Att komma tillbaks till jobbet — och åter bli påmind om det som hänt — var jobbigt.
  – Första dagen kändes det ängsligt att gå in i rummet där det hände. Jag måste ju vistas här, det är min arbetsplats, men jag blir ju ständigt påmind om det som hände.

Obehagligt att möta mannen
  – Jag är väldigt vaksam och iakttagande mot mig själv. Om jag blir skygg eller rädd för människor, om jag ser mördare i varenda buske eller inte vågar gå på stan, ska jag söka hjälp.
  För första gången i sitt liv har Erik Ternert själv blivit utsatt för polisförhör — och tvingats stå öga mot öga med gärningsmannen i rättsalen, något han tidigare bara gjort i egenskap av domare.
  – Visst har det förändrat mig. Jag har insett hur svårt det är att ge en klar berättelse och beskriva vad som hänt på ett exakt sätt, det förstår jag nu, när jag själv har suttit där.
  Att möta balettmannen i rätten var obehagligt. Både att se honom — och att höra orden han sa:
  – ”Jag önskar att jag hade lyckats döda dig”, sa han.
  Erik Ternert stöder fullkomligt Brottsoffermyndighetens förslag om separata väntrum i rätten, så att brottsoffret slipper konfronteras med gärningsmannen.
  – Jag hoppas att det blir så, säger Erik Ternert.
  Balettmannen är dömd för mordförsök till sluten psykiatrisk vård.
  Han ska också betala ett skadestånd till Erik Ternert på 100 000 kronor, för den kränkning han utsattes för genom brottet.
  – Men jag har inte sett en krona av det där än, säger Erik Ternert.
  Kan balettmannen inte betala kommer Erik Ternert att vända sig till Brottsoffermyndigheten, för att få sitt skadestånd den vägen istället.
  – Självklart, säger Erik Ternert.